Ganesh

Jag glömde beräta om en sak som hände här under den första veckan. Som ni vet finns det många religiösa festivaler i Indien. En av dem är Ganesh Chatruti, när man firar Ganesh, den berömda elefanthövdade guden. Han är guden över lycka och problemfrihet.
Så en avbild av guden åkte ned hela vägen från skolan till en av byarna. Det tog en och en halv timme eftersom traktorn kröp fram i fem kilometer i timmen - när den alls rörde sig. Luften fylldes av rosa färgpulver, mina kläder, mitt hår och min rektor var precis lika rosa.
Indierna dansade hela tiden framför traktorn till indisk partymusik, varför deras trummhinnor inte sprängdes vet jag inte.
Så nådde vui byn, där det hade sin egen idol (avbild) och slog på de tradtionella trummorna så att templet darrade. Jag kände det ända in i ryggmärgen.
De flesta dansade sig galna, elever och indier, men jag deltog inte eftersom jag hade shorts och linne på mig och inte kände mig särskilt bekväm. Det är väldigt kulturellt okänsligt att kläsig så när de flesta kvinnor är insevepta i heltäckande saris.
Sedan bars idolerna ned till floden där både de och människor sländes i. Så var det över. Vi bjöds på kokosnöt, men åt inte eftersom det vi inte hade någon resistans mot bakteriakulturen här än.
Upp till skolan var det fyra kilometer och ingen var särskilt pigg på att gå så vi kastade oss på trakorn i farten (den gick snabbare nu). Jag satt på den yttersta kanten och jag lovar att hade det kommit en sten på vägen så hade jag trillat av, så full var trakorn. Vi klängde på sidorna, på taket, på flaket. Jag överlevde!

Kommentarer
Postat av: Ann-louice Wallin

villket äventyr med takton haha & färgpulver det måste varit kul att se i värkligeten jag har set bara på tv det ser väldigt roligt tänk om vi hade det vad kul det skule vara nä nu ska jag läsa vidare det är så spänande

2009-10-18 @ 18:11:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0