Medical Centre - igen
Jahopp, så var man sjuk igen. Dålig tidpunkt också. Men det kommer det väl alltid att vara. Ont i magen, feber, svag, lite illamående. Jag har min utställning för Art imorgon och min English IOP (Individual Oral Presentation) på onsdag och jag har inte börjat på någon av dem. Skit också. Min IOP kommer att vara del av mitt slutgiltiga betyg i engelska. Skit också. Jag tar matte under ett år, vilket betyder att jag kommer ha mitt IB-prov om sisådär fem veckor och jag är långt ifrån förberedd.
Påsken är på väg, vi ska ha en liten påskbrunch med Christian Fellowship, äggskattjakt och en liten påskbön. Andraåringarna är stressade som tusan, de har sina mocks (låtsasprov innan de riktiga börjar) och förstaåringarna har sina End of Year Exams, som kommer att bestämma betyg som vi söker in på universitet med.
Jag önskar att det fanns lite mer folk på skolan som inte är så väldigt DUKTIGA.
Förlåt, behövde bara klaga av mig lite.
Ett litet äventyr
I lördags åkte jag in till Pune, staden fyra mil från skolan, dit vi åker när vi behöver köpa något. Jag åkte rickshaw, åt dosa till frukost, drack ett glas färskpressad sockerstångsjuice (pressade med ett stort instrument där en av männen sköt en träaxel runt, runt som en kvarn), hittade en ny bokhandel med café, tog en titt i rättviseaffären, beställde en salwar kameez och köpte ingredienser till min rumskompis förelsedagstårta.
Jag bestämde mig för att inte ta skolbussen tillbaka eftersom jag inte hade tid att klara av alla mina ärenden på den korta tiden. Så jag tog den lokala bussen tillbaka. Men bussen tog evigheter, den kom aldrig. Så jag frågade en ung kille om han visste var bussen avgick från och han tog mig till en annan busshållplats - efter att först ha bjudit mig på en fanta och diskuterat Vedaskrifterna, Bhahagvadgita, trimurti och annan religionsfilosofi. Han ville ha mitt telefonnummer, men det fick han inte - man lär sig av sina misstag. Bussen dundrade genom landskapet och efter att han gått av vid sin station åkte vi ut ur Pune och agasstanken lättade något. Bredvid mig satt några kvinnor och de frågade vad mitt namn var på marathi som är väldigt likt hindi.
Vi kom fram till Paud, som är busstationen och byn närmast skolan, sisådär 7 km till portarna och 9,5 till campus. Rickshawföraren ville ha 150 rupees för att ta mig dit. När jag sa nej sänkte han till 130, men jag tog inte erbjudandet utan började gå ner längs gatan. Jag vinkade till en motorcykel som åkte förbi och han stannade. Så jag åkte bak på hans cykel upp till portarna, helt gratis och det var en underbar känsla! Vinden i ansiktet och farten!
Jag kom fram till slut, helt utmattad och genomsvettig efter marschen upp för kullen. Men vilket härligt äventyr jag hade!
Min födelsedag
Dagen vi kom hem var dagen innan min födelsedag. På MUWCI har vi som tradition att fira personen midnatt när de fyller år. På kvällen tände vi en liten lägereld och satt och pratade och lyssnade på Lady Gaga.
Mina kompisar hade bakat en chokladkaka och satt jorgubbar påoch vi gick till fjärilträdgården och åt den. Två av dem gjorde ett litet ABBA-dansnummer till Dancing queen (Swedish!) och de hade gjort en liten blomsterkrona som jag fick på huvudet. En anan tradition på MUWCI är att man gör ett födelsedagskort där alla skriver sitt namn och en liten hälsning och Happy Birthday på sitt eget språk. Så nu har jag Grattis på kinesiska, bengali, engelska (duh) och nåt mer. 18! Kan ni fatta? Jag är vuxen nu!
Jag och en av mina rumskompisar sov på taket på natten. Jag fick 25 myggbett på högerarmen - bara från armbågen och nedåt. Det var underbart att vakna upp till sol och fågelkvitter. På min födelsedag tog Maritche med mig ner till en byarna för att hälse på hennes värdfamilj där hon bodde över sommaren. De var otroligt vänliga! Vi åt middag med dem, de visade oss sin odling, vi doppade tårna i floden och lät småfisken kittla oss. Jag fick en sockerstång och de rostade en sorts ärta eld. Svårt att beskriva hur det är, ni måste verkligen vara där för att förstå. Lergolv, gasspis och en öppen härd. Mormor som gjorde runda platta bröd sittandes på marken och lade dem på en järnplatta över elden för att baka dem. Att gå genom fälten, träffa några bufflar.
Sedan gav Maritche mig den bästa present jag kunde fått. Hon gick och köpte färsk mjölk i en mjölkkanna till mig. Den var fortfarande varm när jag fick den. På kvällen kokade vi den och skummade av med jämna mellanrum - inget smakar som färsk grädde!
NU har jag en stor flaska färsk mjölk i kylskåpet!
Mina kompisar hade bakat en chokladkaka och satt jorgubbar påoch vi gick till fjärilträdgården och åt den. Två av dem gjorde ett litet ABBA-dansnummer till Dancing queen (Swedish!) och de hade gjort en liten blomsterkrona som jag fick på huvudet. En anan tradition på MUWCI är att man gör ett födelsedagskort där alla skriver sitt namn och en liten hälsning och Happy Birthday på sitt eget språk. Så nu har jag Grattis på kinesiska, bengali, engelska (duh) och nåt mer. 18! Kan ni fatta? Jag är vuxen nu!
Jag och en av mina rumskompisar sov på taket på natten. Jag fick 25 myggbett på högerarmen - bara från armbågen och nedåt. Det var underbart att vakna upp till sol och fågelkvitter. På min födelsedag tog Maritche med mig ner till en byarna för att hälse på hennes värdfamilj där hon bodde över sommaren. De var otroligt vänliga! Vi åt middag med dem, de visade oss sin odling, vi doppade tårna i floden och lät småfisken kittla oss. Jag fick en sockerstång och de rostade en sorts ärta eld. Svårt att beskriva hur det är, ni måste verkligen vara där för att förstå. Lergolv, gasspis och en öppen härd. Mormor som gjorde runda platta bröd sittandes på marken och lade dem på en järnplatta över elden för att baka dem. Att gå genom fälten, träffa några bufflar.
Sedan gav Maritche mig den bästa present jag kunde fått. Hon gick och köpte färsk mjölk i en mjölkkanna till mig. Den var fortfarande varm när jag fick den. På kvällen kokade vi den och skummade av med jämna mellanrum - inget smakar som färsk grädde!
NU har jag en stor flaska färsk mjölk i kylskåpet!
Familjen vi hälsade på. Maritche med blå skjorta, Pojken heter Divindra och flickan med spiralmönster på tunikan är Vidya.
Travel week
Två gånger om året får vi en veckas lov, en gång varje termin. I första terminen åker vi med en välgörenhetsorganisation och arbetar med dem under en vecka. Under andra lediga veckan får vi chansen att resa fritt i Indien. Det var meningen att jag skulle åka upp till Dharmsala där Dalai Lama har sitt residens och till gyllenen templet i Amritsar. Men det blev inställt. Tre gånger. Japp. Så jag åkte till Goa istället och INNAN ni tänker någonting så vill jag bara säga att Goa är mer än fester, droger och alkohol! Det var underbara stränder, fullt av västerlänningar, vackra kläder... Så vi lämnade skolan klocken halve tre på fredagseftermiddagen.
Vi åkte in till Pune och tog vårt tåg, hade lite problem med en konduktör men det fixade sig. Tåget kom fram och från stationen-som-jag-inte-kommer-ihåg-namnet-på åkte vi till Panjim och vidare därifrån till Calangute-Baga med buss. Att åka längs kusten var underbart vackert! Palmer och färgstarka hus, blått hav, gröna skuggor kasteade på marken av träden. Så kom vi fram till Calangute. Jag fick en kulturshock. Överallt var det västerlänningar! Överallt! Ock de hade shorts och linnen på sig! En del gick till och med runt i bikini! Och ingen verkade tycka att det var konstigt så jag anpassade mig. Att vara iGoa är som att ha blivit nedsläppt i Syd- eller Centralamerika.
Vitrappade hus, kors, små Mariaikoner i gathörnen, inte hindutempel så långt ögat når, lättklädda människor, kvinnor som definitivt hade portugisikt blod från kolonialtiden. Damen i hotellet som vi hade bokat rum i sade att vi inte hade konfirmerat - det var fullt. Så vi började gå ner längs gatan. Sonam och Rigzin mötte plötsligt en man från Ladakh där de också är ifrån och han visade oss till et hotell. Det var det mest underbara ställe vi kunde ha önskat oss. Man gick in på en liten stig bakom ett försäljningstält, runt ett hus, under en liten port övervuxen med blommor, runt ett till hus och ut på en liten gårdsplan med två våningar höga koksnötspalmer, översållat med blommor, ett litet hus med stråtak, ett tvåvåningsmed veranda - och där bodde vi två nätter.
Nattmarknaden
Mannen som ägde det hyrde av Joanita och gav oss ett jättebra pris - 800 rupees per rum och natt, tre personer i varje rum. För det hotellet var det ett fantaiskt pris. Jag har aldrig sett ett bättre hotellrum i Indien. Rent, skinande rent! Mjuk säng, vackra foton på väggarna med insika motiv, ett litet anslutande badrum med varmvatten (!) och till och med toalettpapper! Det fanns te och en vattenkokare så när vi hade packat upp tog jag och Maritche en kopp var och satte oss på övre verandan och hörde suset i palmerna, pratatde filosofi, tände levande ljus som fanns där och bara njöt.
Stranden var ungefär fem minuter bort. Det var fullt a solbäddar man kunde hyra, beach shacks där de sålde mat, kvinnor som sålde saronger och bar omkring korgar med färsk frukt på huvudet. Vi ett tilfälla när vi satt och läste på kvällen utomhus, var det någon slöt upp en fyrverkeriraket och jag upptäckte en ny sida hos mig själv. Jag tänkte direkt på bomben i Pune. Alla frös till för en sekunde efter första smällen, innan de andra raketerna sköts upp och vi förstod att det var fyrverkerier.
NattmarknadenEfter två dagar i det paradiset med besök i en nattmarknad också, åkte vi vidare till Södra Goa. Damen i hotellt var, om ni ursäktar, en bitch. Ville inte låta os ta bara två rum ("Ni sa tre!") och var allmänt väldigt otrevlig. Hotellet låg dock i princip på stranden. Vi gick dit och blev utstirrade av indiska män. De började ta kort på oss. Otroligt obehagligt. Efter Goa åkte vi till Hampi, en stad helt proppfull med fornlämningar. För att komma dit åkte vi buss i tio timmar. Tänkt dig den sämsta buss någonsin tagit i Sverige. Det var värre. Den skulle ha kunnat falla ihop när som helst. Hampi var underbart vackert, överstrött med sandstensbumlingar och tempel vart du än såg. Jag gick flera promenader själv, för mina reskamrater var utpumpade och Hampi var stekhett, så det sov bort hela dagen. Jag väckte dem lagom till middag. Templen var helt fantastiska med statyer uthuggna ur stenen. Jag hittade ett tempel som var som att stiga in i jungelboken. Jag har mer bilder från Hampi än resten av resan sammanlagt, så jag kommer ladda upp bilderna in en slideshow istället för miniatyrer.
Och efter Hampi tog vi buss till en tågstation och åkte hem.
