Kurri

Jag har inte skrivit på länge. Eller så har det hänt väldigt mycket på väldigt kort tid. Stressnivån har varit på högsta. Det är två veckor kvar, två fullpackade veckor.

Men det värsta är över! Jag hade min matte-examen i onsdags och torsdags och nu är det över! För alltid! Kan ni fatta? Jag är färdig med skolmatte efter 11 år! Aldrig mer!

När andraåringarna hade sin sista skolag bestämde de sig för att barrikadera AQ. AQ är en fyrkant med alla skolklassrummen, så det betyde att alla klasser på förmiddagen ställdes in. Istället hade vi en fajt om vem som kunde ta sig in medan de sto på taket och slängde vatten ballonger i huvudet på oss och sprutade ketchup! Men sedan hände det som inte fick hända - en av tjejerna som tog sig in och upp på taket föll ner och landade med ryggen på ett bordsben. Hon klarade sig tack och lov, men ligger på sjukhus de närmaste två månaderna. Vi hoppas att hon kan komma tillbaka nästa termin.

Sedan har jag haft min konstutställning. Jag glömde att ta kort på den, men jag hittar några ska jag ladda upp dem. Vi ställde ut allt vi har gjort under året och det var en vacker samling. Vi är 18 konstelever, ovanligt många, i år.

Åskvädren har börjat. Ibland några gånger varje vecka, ackompanjerat av regn. Mina dagar sovandes på taket är över. Eftersom vi bor upp på en stor kulle har vi fantastisk utsikt över åskvädren i dalen. En blixt klöv hela himlen, från bergstopp till bergstopp. En del dagar är himlen lila eller röd ocg färgar blixtarna. De sprider ut sig, slår ut som blommor på himlen eller går som spjut ner i marken.

En natt, när jag låg på taket, ropade någon på mig. De frågade om de kunde komma upp. Jag hade ingen topp på mig, det är för varmt för att sova med en, och det var mitt i natten. Jag drog på mig nattskjortan och ropade tillbaka att de kunde komma.

"Det brinner!", sa de och sprang till kanten av taket. Från mitt tak hade vi den bästa utsikten. Det var en av de största bränderna hittills. Jag kunde höra den precis där kullen böjde sig ned, och tjock rök upplyst nedifrån ullade upp över kanten. Sedan kunde vi se de första flammorna slicka sig uppåt. De var kanske två eller tre meter höga och inte mer än hundra meter bort från husväggen. Vi hoppae ned och sprang fram och tillbaka me vattenhinkar för att släcka monstret. Och vi lyckades! Det finns inget som knyter ihop folk så starkt som att hjälpas åt för att rädda sin egen skola. Det finns ingen brandkår här, allt vi har är de som jobbar på skolan och Fire Service, en samling elever som tränas under första terminen för att släcka eldar när säsongen sätter igång.

Och sist men inte minst: clownerna. Har ni hört om sjukhusclowner? Medical clowns? Jag är med i en grupp som nästa år antagligen kommer att åka till ett sjukhus någon gång i månaden och "clowna". Det är en riktigt konst. Man måste alltid ha i bakhuvudet att folk man träffar kan ha en dödlig sjukdom eller smittas. Samtdigt är vår uppgift att göra deras sjukhusliv lite ljusare, lite gladare. Lånt ifrån alla uppskattar det och vi har jaft en massa träning med tekniker, känslighet, improvisation, olika personligheter, hur man frågar om lov utan att prata osv. Det är helt fantastiskt. Hur folk njuter av en clown och jag njuter av att vara en. Jag kan glömma alla läxor för ett tag, och de kan glömma några av sina bekymmer. Det är i alla fall vårt mål.

Nu ses vi om 19 dagar.

Jag har inte skrivit på länge. Eller så har det hänt väldigt mycket på väldigt kort tid. Stressnivån har varit på högsta. Det är två veckor kvar, två fullpackade veckor.

Men det värsta är över! Jag hade min matte-examen i onsdags och torsdags och nu är det över! För alltid! Kan ni fatta? Jag är färdig med skolmatte efter 11 år! Aldrig mer!

När andraåringarna hade sin sista skolag bestämde de sig för att barrikadera AQ. AQ är en fyrkant med alla skolklassrummen, så det betyde att alla klasser på förmiddagen ställdes in. Istället hade vi en fajt om vem som kunde ta sig in medan de sto på taket och slängde vatten ballonger i huvudet på oss och sprutade ketchup! Men sedan hände det som inte fick hända - en av tjejerna som tog sig in och upp på taket föll ner och landade med ryggen på ett bordsben. Hon klarade sig tack och lov, men ligger på sjukhus de närmaste två månaderna. Vi hoppas att hon kan komma tillbaka nästa termin.

Sedan har jag haft min konstutställning. Jag glömde att ta kort på den, men jag hittar några ska jag ladda upp dem. Vi ställde ut allt vi har gjort under året och det var en vacker samling. Vi är 18 konstelever, ovanligt många, i år.

Åskvädren har börjat. Ibland några gånger varje vecka, ackompanjerat av regn. Mina dagar sovandes på taket är över. Eftersom vi bor upp på en stor kulle har vi fantastisk utsikt över åskvädren i dalen. En blixt klöv hela himlen, från bergstopp till bergstopp. En del dagar är himlen lila eller röd ocg färgar blixtarna. De sprider ut sig, slår ut som blommor på himlen eller går som spjut ner i marken.

En natt, när jag låg på taket, ropade någon på mig. De frågade om de kunde komma upp. Jag hade ingen topp på mig, det är för varmt för att sova med en, och det var mitt i natten. Jag drog på mig nattskjortan och ropade tillbaka att de kunde komma.

"Det brinner!", sa de och sprang till kanten av taket. Från mitt tak hade vi den bästa utsikten. Det var en av de största bränderna hittills. Jag kunde höra den precis där kullen böjde sig ned, och tjock rök upplyst nedifrån ullade upp över kanten. Sedan kunde vi se de första flammorna slicka sig uppåt. De var kanske två eller tre meter höga och inte mer än hundra meter bort från husväggen. Vi hoppae ned och sprang fram och tillbaka me vattenhinkar för att släcka monstret. Och vi lyckades! Det finns inget som knyter ihop folk så starkt som att hjälpas åt för att rädda sin egen skola. Det finns ingen brandkår här, allt vi har är de som jobbar på skolan och Fire Service, en samling elever som tränas under första terminen för att släcka eldar när säsongen sätter igång.

Och sist men inte minst: clownerna. Har ni hört om sjukhusclowner? Medical clowns? Jag är med i en grupp som nästa år antagligen kommer att åka till ett sjukhus någon gång i månaden och "clowna". Det är en riktigt konst. Man måste alltid ha i bakhuvudet att folk man träffar kan ha en dödlig sjukdom eller smittas. Samtdigt är vår uppgift att göra deras sjukhusliv lite ljusare, lite gladare. Lånt ifrån alla uppskattar det och vi har jaft en massa träning med tekniker, känslighet, improvisation, olika personligheter, hur man frågar om lov utan att prata osv. Det är helt fantastiskt. Hur folk njuter av en clown och jag njuter av att vara en. Jag kan glömma alla läxor för ett tag, och de kan glömma några av sina bekymmer. Det är i alla fall vårt mål.

Nu ses vi om 19 dagar.