Orientation week
Så mycket har hänt! Jag har så mycket att berätta!
Sist jag skrev hade jag bara varit här några dagar. Faktum är att jag anlände mycket tidigare än de andra i min årskull ("batch"). Jag kom hit onsdagen den 26 och de flesta förstaåringar anlände på lördag och söndag. Så jag hade några dagar när jag drev omkring och lärde känna andrfaåringar, som kommer tidigare och börjar undervisningen.
De första två officiella dagarna med förstaåringar på campus var avsatta för registrering och packa upp och göra sig lite hemmstadd. Min kamera, mobil, mp3 och dator registrerades.
Vi lärde oss namn på platser och personer omkring oss - bombarderades med namn faktiskt.
Första kvällen visades en indisk film. Stumfilm med ljud. Ingen pratade, men det fanns ljud. En dratta-på-ändan-humor film. Man fick ändå lite insikt i indiskt liv. Som chai. Om du inte vet vad chai är så vet du inget om Indien.
Under de här dagarna fick vi lära oss vad check-in är. Det är en bestämd tid då du måste gå för att registrera dig, måste visa att du är på campus. Rektorn har nämligen direkt ansvar för vår säkerhet och om vi inte går och blir avprickade på listan kan vi vara var som helst.
Alldeles nyss (tisdag 15/9) var det en tjej som inte kom på check-in. Hon hade även kommit sent till terminstarten och saknats en annan gång. Hon hade fått varningar för det här, men struntade tydligen i det. Hon bestämde sig för att åka till Mumbai på eftermiddagen, med en kille som inte var från skolan.
Nu har hon blivit avstängd och lämnat skolan för sitt beteende.
Söndag.
Rektorn höll ett välkomsttal. Rektorn är lika ny som vi är faktiskt, det är hans första år här. Han har en förkärlek för metforer. Han pratade mycket om att ärva kläder men att sy om dem och laga dem när de skickades vidare.
Sedan fick vi en översikt över Orientation week, som är precis vad det låter som: en vecka för att orientera oss och lära oss om hur det funkar.
Efter det var det Campus Games, lekar för att lära känna varandra och varandras namn. (Jag kan fortfarande inte många nman och om nio dagar har dett gått en månad. Kan ni fatta? En månad redan!)
Och efter det var det middag i caf, uppklädda och allt. Jag hade på mig mormors marinblå prickiga klänning och en m,atchande rosett i håret, fick många komplimanger men kände mig lite dum.
Och efter DET var det Sunday Spotlight där man har chansen att uppträda med sin talang. Poesi, musik, sång...
En tjej som heter Tomoko och är den blygaste varelsen på campus gjorde något som brukar synas mest i amerikanska filmer. Hon, som är så blyg, gick upp på scenen med allas ögon på sig och spelade piano, ett stycka av Mozart tror jag. Hon har spelat sedan hon var fyra och det märks. Hon spelar så att det går rysningar upp längs ryggraden. Min mun hängde öppen under hela stycket.
För att avsluta kvällen var det en fest för alla som ville. Vilket det var alla andra kvällar också, hela veckan!
Måndag.
Dagen som jag fruktade. Först blodprov, sedan Math Placement test och English plcament test.
Blodprovet gick otroligt smidigt. Det får mig att undra om sköterskan som gjorde det hemma var helt inom<petent, för det här kändes inte alls medan det gjorde riktigt ont förra gången.
Math Pacement test... Det är en historia som... hjälp. Om jag inte hade gått NV hade jag inte haft en aning om vad de menade. Det var den senare biten av kurs A och kurs B, alltihop. Ssken är den att Sverige ligger lånbt efter i matteundervisning. Kineserna gör sånt i grundskolan. Testet var fruktansvärt svårt efter tre månaders uppehåll. Jag fick 11/39.
Engelskan gjorde jag slarvigt och snabbt, var säker på att få ganska bra poäng ändå. Fick 79/100, lite besviken men jaja.
Sedan fick jag chansen att lugan ner mig lite, det var nämligen dags för... intr till yoga! Av en äkta indier som satt längst fram i lotusställning och förklarade att yoga är att andas och röra sig rätt, att samla sig. Jag fick inte riktgt till det, kändes som att hålla andan alldeles för mycket.
Tisdag.
De kommande tre dagarna var fördelade på tre aktiviteter: mer registrering, Paud orientation och Pune orientation. Vi var tre grupper A, B och C som växlade mellan dessa. Första dagen hade jag regisrtrering. Inte mycket tt nämna.
På eftermiddagen var det tävlingar. I fotboll, basket och handboll. Jag skolkade, men det fick man. Heh.
Senare hade jag och några andra i min tutor group möte med våra tutors. De är också de som har ansvar för check-in och är våra wada-parents. Vi åt middag, pratade och ahde det ganska trevligt.
Jag och en annan tjej blev tillfrågade om att gå och köpa lite grönskar, för vilket jag nu ska beskriva proceduren.
Vi bor på ett berg ovanför dalen, en timmes vandring från närmaste by med försäljning (Paud). Som utr är kan man köpa det mesta på campus för bakning och matlganing. Man gåt till coffeshop och säger vad man vill ha. Mannen där skriver upp det och kopierar det. Man betalar och sedan travar man iväg till matsalen för att hämta upp beställningen. Den biten brukar ta tid, för indierna i köket kan inte så mycket engelska. Ber man om mera smör så får man det i en plastpåse. Öh.. ja.
Men det gick vägen och vi gick tillbaka och åt maten. Vegetarianerna fick nudlar med pesto, mums.
Just det ja, jag är vegetarian. Har ju alltid sagt att jag skulle bli det när jag flyttade, det här är min stora chans!
Har nu överlevt utan kött i 21 dagar.
Min tutor spelade "It's raining man" på sin dator. Med musikvideo. Jag hade aldrig tänkt på den låten som provokativ, men... haha, det var lite pinsamt, alla tittde på videon, där hon dansade runt med minimala kläder som klistrade mot kroppen av väta.
Onsdag.
Jag fick Indiensjukan, det vill säga jag blev dålig i magen. Kunde inte ta Paud orientation, men de som gick dit sa att jag hade tur, de gick i en timme, sprang runt i byn och gick hem igen. Det var nu som min dator pajade också. (Den behöver nu en ny laddare för mer än 4000 rs, ungefär 600 kr.)
På kvällen var det ett möte med PSG, Peer support group om reglerna som ingen följer och ansvar. och om att man alltid kan komma och prata med någon av dem för vilken anledning som helst. Hemlängtan, alkoholproblem, grupptryck, bara ledsen - vad som helst. Väldig bra initiativ!
Och efter det hade vi Student meeting. Det här är en väldigt intressant förekommelse. Det är som ett elevråd som eleverna själva sammankallar när att problem behöver diskuteras. Alla går, inte bara några utvalde. Inga vuxna deltar. Vi löser själva våra problem. Jag var djupt imponerad av hur vuxet alla bettede sig. Eller ska jag säga moget, för ingen av är ju faktiskt vuxen.
Ämnet den här gången var i alla fall att rektorn hade satt upp ett anslag som sade att det härmed var fförbjudet att röka sheesha. Det är de berömda vattenpiporna. Det som irriterade oss var inte förbudet utan att han gick rakt över oss trots att han hade bett om en öppen dialog.
Eftersom vi lyckades formulera oss så bra så drog han faktiskt tillbaka regeln och sheesha röks återigen fritt. Nej, men röker inte droger i vattenpipan. Oftast inte, en del gör det och det var anledning till att den blev indragen från första början.
Torsdag.
Sista dagen i ABC-grupperna. Jag hade Pune orientation. Det var mitt första riktiga möte med det kaotiska, blandade, stinkande, färgstarkta, påträngande, stora, befolkade Indien.
Jag åkte med timida Tomoko och Anna som är en andraåring och min buddy, som skulle slussa in mig i MUWCI. Hon är treliv men lite distanserad. Hon tog oss til de ställen som man oftast åker till när man är i Poona (det är så det uttalas).
Bussen skramlade fram genom landbyggd och en stad utan namn innan vi åkte in i Pune. Nämde jag att det inte finns några trafikregler eller säkerhetsbälten?
Okej, så vi kom dit. Man blir verkligen stirrad på. Helt utstirrad. Det kan inte släppa en med blicken. Alla försäljare ropar "Yes, madam!" när man går förbi. En man med ena benet bakom nacken kom åkande på en vagn bakom oss för att at tigga. Vi åkte till fruktmarknaden Shivadji. Frågade efter priset - 100 rupees. Dela med fem eller sex så har du priset i svenska kronor. Men Anna som har erfarenheten med sig skakade bara på huvudet. I nästa marknadsstånd kostade de 15 rupees styck.
Vi åkte rickshaw mellan stadsdelarna. Väldigt billigt och ett kaljedoskop av Indien. De flesta förare kan varken läsa eller tolka en karta, säger man inte en plats som r väldigt vanlig kan man hamna var som helst. Och ät du vit försöker de alltid lura dig med fem gånger så höga priser.
Vi besökte en liten och med indiska mått mätt svindyr mataffär (för att allt är samlat) och en fairtrade shop där jag köpte en vacker pingla som hänger på min gardinlina(som avgräsar mitt hörn av rummet) nu.
Sedan gick vi in på ett café och drack milkshake, men det kallades thickshake. Jag tog jordgubbssmak oh efter värmn och dammet var det bland det godaste jag har druckit.
Trafiken är verkligen kaotisk och ändå, på något sätt, blir man inte påkörd. I Sverige skulle jag aldrig försökt gå över en så hårt trafikerad väg med tutorna tjutande överallt.
Så åkte vi hem.
Nu måste jag beskriva hur mina skolämnen fungerar. Jag har sex ämnen (Man kan ta ett sjunde och extrakurser). En från varje ämnesgrupp, men man kan välja bort Arts och ta ett extra ur en annan grupp.
Grupperna är:
1. Modersspråk eller bäta språk
2. Extra språk
3. Naturvetenskapliga ämnen
4. Samhällsvetenskpliga ämen
5. Matematik
6. Arts
Utöver det har man Theory of Knowledge (TOK) och Extended Essay (EE) som båda måste genomföras för att få ett IB-diplom. Men det finns mer...!
Vi har CAS - Creation, Action, Service. Creation kan vara allt från att delta i en diskussionsgrupp till att spela i ett band. Action är idrott. Service är att hjälpa till.
Det här är vad alla som gör IB har.
Men vi på MUWCI har ännu mer. Vi har CI vilket står för Community Interaction och är anledningen till att jag är här. Det är att hjälpa till utanför campus och skolan, att gå ut i samhället.
Jag har även "This is India" om Indiens kultur och liv och "Global Affairs" med nyheter från hela världen och diskussioner kring dessa. Nu startar dessutom snart Akshara, då barn och ungdomar kommer hit till oss istället för att vi åker till dem.
Sedan finns det alltid en million andra saker att göra.
Varför förklarade jag allt det här? Jo, vi hade nämligen samma eftermiddag en utsällnign av alla olika CI:s som man kunda ta och anmälan till dessa. Jag skrev upp mig på Active English där man undervisar mellanstadieelever i grunderna i engelska; Mother Theresas Home för att umgås, bry sig om, prata och leka med mentalt handikappade kvinnor i alla åldrar; Art for Kids där man ör kreativ och ritar och målar fritt; Community Developement där man får hjälpa till diverse projekt som att bygga toaletter, eneregieffektive spisar, introducera bättre grödor, allt möjligt OCH Paud Child Home med föräldralösa barn som man bara leker med.
Jag har inte provat alla, men jag har gjort Mother Theresa, Active English och Paud Child Home. Mother Theresa gjorde jag på min andra resa till Pune som jag snart ska berätta mer om. Active English var stökigt och jobbigt, barnen var skrikiga ch ille inte samrabeta och Paud Child Home var mysigt och gav en känsla av att vara på rätt ställa direkt.
Vi åt middag och sedan hade vi en utställning på alla CAS man kan göra. Några jag fastnade för var Self Defence, Religion Discussion, Gender and Sexuality, Dukaan (elevdrivet café)... det finns så mycket att göra, ni skulle inte tro mig.
Låt oss äntligen fortsätta till nästa dag.
Fredag.
Dagen för vandringar i området. Ta på bra skor och ta med vattenflaska. Jag tog på mig mina gåskor, det enda par som inte var sandaler, men hade ingen vattenflaska. Oops.
På vägen upp för berget förstod jag precis hur dålig kondition jag har. Vi skulle över berget till andra sidan, till en liten by och sedan tillbaka igen. Monsunen som hade varit ganska snäll hitills valde den här dagen för att ösa ur sig allt samlat vatten. Vi åkta som på bananskal ner för berget på andra sidan. Hela turen skulle ta fyra timmar men den tog sex. Tre timmar hade gått när vi nådde byn. Vi var väldigt glada över indisk gästfrikhet och varmt chai!
Så skulle vi tillbaka igen. Ledaren visste en bättre väg tillbaka. Trodde han. Det är lustigt hur man kan gläda sig åt små saker i livet, som att kunna gå upprätt. Vid ett tillfälle kravöade alla i ledet på alla fyra under ett taggbuskage upp för en lerig bergbrant flera hundra meter. Vi jublade på toppen.
När vi kom tillbaka fick jag veta att pappa var tillbaka. han sulle ju besöka mig innan han åkte tillbaka till Sverige. han hade en held del historier att berätta, men de är hans egna.
Jag hade inte mycket tid att pausa, förstaåringarnas tradtionalle show skulle planeras. Khristian var vår hjälta och lyckades samordna hela årsgruppen, utan honom hade det aldrig fungerat. Tack Khristian!
Jag bestämde mig för att vara med i ett komedinslag, men hoppade av. Det var alldeles för stötande. De drev med allt och alla på ett mycket respektlöst sätt.
Lite senare var det loppmarknad och jag plockade upp allt möjligt som våra företrädare hade lämnat efter sig, det var bara att ta helt gratis. Fick en fin tvättpåse, överkast, fulkläder för festivaler och måleri och en del annat
Lördag.
Varje lördag går en buss till Pune för shoppingbehov. Jag åkte in fr min lista var ganska lång. Tyvärr kom jag på att det var mer som behövde köpas och jag hittar inte så bra än, så jag fick inte mycket gjort. Glömde dricka ocg blev helt slut.
Den kvällen var förstaåringarnas föreställning. Den blev otroligt bra, och.. wow. Hoppas någon spelade in.
När komedin började blev den helt utbuad, ryktet hade spridit sig att den var ful. Och det var den verkligen. De hann bara spela upp några minuter innan de var tvugna att gå ner från scenen.
Andraåringarna hade fått BDSM som dres code och imponerade med sin livliga fantasi.
Söndag.
Sista dagen i Orientation week.
Jag väcktes av ett larm på morgonen. Det var "emergency situation" och vi skulle samlas på basketbollsplanen. Av någon anledning är jag rädd för mycket men något faktiskt händer tänker jag kristallklart. Jag tänkte snabbt kläderna på, regnjacka om vi ska stanna ute länga, mjuka skor, varm tröja. Och så var jag ute genom dörren precis när min andraåring började skrika om att " get your lazy asses out of bed you mother****ers!" Det var då jag fattade att det bara var övning. Jag slappnade av lite och fortsatte mot basketbollplanen.
Men när jag kom dit färstod jag att jag hade misstagit mig. Det var inte övning, det var Silly mud games.
Solen hade inte gått upp och de slängde hunkar med iskallt vatten över oss, tvingade oss att göra armhävningar och springa i cirklar innan de slängde oss i leran. Kanske hade det varit roligt om jag inte hade haft en pyjamaströja med tendens att trilla av på mej, min favoritkjol, bästa tofflor och dyra regnjacka helt nedsmutsade. Skorna föll av och jag har inte hittat dem än.
Så tog det äntligen slut. Vi gick tillbaka och efter att ha slängt mina kläder i en lerig hög tog jag en snabb iskall dusch (varmvattnet slut) och kröp ned i sängen igen. Jag sov som en stock och vaknade lagom till brunch som vi hade i wadan. Jsg var plötligt på bättre humör. Nystekta omeletter, gröt, amerikanska pannkakor och vattenmelon gör susen med humöret. Ändå var jag fortfarande lite kall.
På kvällen hade andraåringarna sin show. Den var väldigt imponerande och vi klädde ut oss till teletubbies!
Det var sista dagen!
På måndagen började lektionerna - men det är en helt annan historia.
Sist jag skrev hade jag bara varit här några dagar. Faktum är att jag anlände mycket tidigare än de andra i min årskull ("batch"). Jag kom hit onsdagen den 26 och de flesta förstaåringar anlände på lördag och söndag. Så jag hade några dagar när jag drev omkring och lärde känna andrfaåringar, som kommer tidigare och börjar undervisningen.
De första två officiella dagarna med förstaåringar på campus var avsatta för registrering och packa upp och göra sig lite hemmstadd. Min kamera, mobil, mp3 och dator registrerades.
Vi lärde oss namn på platser och personer omkring oss - bombarderades med namn faktiskt.
Första kvällen visades en indisk film. Stumfilm med ljud. Ingen pratade, men det fanns ljud. En dratta-på-ändan-humor film. Man fick ändå lite insikt i indiskt liv. Som chai. Om du inte vet vad chai är så vet du inget om Indien.
Under de här dagarna fick vi lära oss vad check-in är. Det är en bestämd tid då du måste gå för att registrera dig, måste visa att du är på campus. Rektorn har nämligen direkt ansvar för vår säkerhet och om vi inte går och blir avprickade på listan kan vi vara var som helst.
Alldeles nyss (tisdag 15/9) var det en tjej som inte kom på check-in. Hon hade även kommit sent till terminstarten och saknats en annan gång. Hon hade fått varningar för det här, men struntade tydligen i det. Hon bestämde sig för att åka till Mumbai på eftermiddagen, med en kille som inte var från skolan.
Nu har hon blivit avstängd och lämnat skolan för sitt beteende.
Söndag.
Rektorn höll ett välkomsttal. Rektorn är lika ny som vi är faktiskt, det är hans första år här. Han har en förkärlek för metforer. Han pratade mycket om att ärva kläder men att sy om dem och laga dem när de skickades vidare.
Sedan fick vi en översikt över Orientation week, som är precis vad det låter som: en vecka för att orientera oss och lära oss om hur det funkar.
Efter det var det Campus Games, lekar för att lära känna varandra och varandras namn. (Jag kan fortfarande inte många nman och om nio dagar har dett gått en månad. Kan ni fatta? En månad redan!)
Och efter det var det middag i caf, uppklädda och allt. Jag hade på mig mormors marinblå prickiga klänning och en m,atchande rosett i håret, fick många komplimanger men kände mig lite dum.
Och efter DET var det Sunday Spotlight där man har chansen att uppträda med sin talang. Poesi, musik, sång...
En tjej som heter Tomoko och är den blygaste varelsen på campus gjorde något som brukar synas mest i amerikanska filmer. Hon, som är så blyg, gick upp på scenen med allas ögon på sig och spelade piano, ett stycka av Mozart tror jag. Hon har spelat sedan hon var fyra och det märks. Hon spelar så att det går rysningar upp längs ryggraden. Min mun hängde öppen under hela stycket.
För att avsluta kvällen var det en fest för alla som ville. Vilket det var alla andra kvällar också, hela veckan!
Måndag.
Dagen som jag fruktade. Först blodprov, sedan Math Placement test och English plcament test.
Blodprovet gick otroligt smidigt. Det får mig att undra om sköterskan som gjorde det hemma var helt inom<petent, för det här kändes inte alls medan det gjorde riktigt ont förra gången.
Math Pacement test... Det är en historia som... hjälp. Om jag inte hade gått NV hade jag inte haft en aning om vad de menade. Det var den senare biten av kurs A och kurs B, alltihop. Ssken är den att Sverige ligger lånbt efter i matteundervisning. Kineserna gör sånt i grundskolan. Testet var fruktansvärt svårt efter tre månaders uppehåll. Jag fick 11/39.
Engelskan gjorde jag slarvigt och snabbt, var säker på att få ganska bra poäng ändå. Fick 79/100, lite besviken men jaja.
Sedan fick jag chansen att lugan ner mig lite, det var nämligen dags för... intr till yoga! Av en äkta indier som satt längst fram i lotusställning och förklarade att yoga är att andas och röra sig rätt, att samla sig. Jag fick inte riktgt till det, kändes som att hålla andan alldeles för mycket.
Tisdag.
De kommande tre dagarna var fördelade på tre aktiviteter: mer registrering, Paud orientation och Pune orientation. Vi var tre grupper A, B och C som växlade mellan dessa. Första dagen hade jag regisrtrering. Inte mycket tt nämna.
På eftermiddagen var det tävlingar. I fotboll, basket och handboll. Jag skolkade, men det fick man. Heh.
Senare hade jag och några andra i min tutor group möte med våra tutors. De är också de som har ansvar för check-in och är våra wada-parents. Vi åt middag, pratade och ahde det ganska trevligt.
Jag och en annan tjej blev tillfrågade om att gå och köpa lite grönskar, för vilket jag nu ska beskriva proceduren.
Vi bor på ett berg ovanför dalen, en timmes vandring från närmaste by med försäljning (Paud). Som utr är kan man köpa det mesta på campus för bakning och matlganing. Man gåt till coffeshop och säger vad man vill ha. Mannen där skriver upp det och kopierar det. Man betalar och sedan travar man iväg till matsalen för att hämta upp beställningen. Den biten brukar ta tid, för indierna i köket kan inte så mycket engelska. Ber man om mera smör så får man det i en plastpåse. Öh.. ja.
Men det gick vägen och vi gick tillbaka och åt maten. Vegetarianerna fick nudlar med pesto, mums.
Just det ja, jag är vegetarian. Har ju alltid sagt att jag skulle bli det när jag flyttade, det här är min stora chans!
Har nu överlevt utan kött i 21 dagar.
Min tutor spelade "It's raining man" på sin dator. Med musikvideo. Jag hade aldrig tänkt på den låten som provokativ, men... haha, det var lite pinsamt, alla tittde på videon, där hon dansade runt med minimala kläder som klistrade mot kroppen av väta.
Onsdag.
Jag fick Indiensjukan, det vill säga jag blev dålig i magen. Kunde inte ta Paud orientation, men de som gick dit sa att jag hade tur, de gick i en timme, sprang runt i byn och gick hem igen. Det var nu som min dator pajade också. (Den behöver nu en ny laddare för mer än 4000 rs, ungefär 600 kr.)
På kvällen var det ett möte med PSG, Peer support group om reglerna som ingen följer och ansvar. och om att man alltid kan komma och prata med någon av dem för vilken anledning som helst. Hemlängtan, alkoholproblem, grupptryck, bara ledsen - vad som helst. Väldig bra initiativ!
Och efter det hade vi Student meeting. Det här är en väldigt intressant förekommelse. Det är som ett elevråd som eleverna själva sammankallar när att problem behöver diskuteras. Alla går, inte bara några utvalde. Inga vuxna deltar. Vi löser själva våra problem. Jag var djupt imponerad av hur vuxet alla bettede sig. Eller ska jag säga moget, för ingen av är ju faktiskt vuxen.
Ämnet den här gången var i alla fall att rektorn hade satt upp ett anslag som sade att det härmed var fförbjudet att röka sheesha. Det är de berömda vattenpiporna. Det som irriterade oss var inte förbudet utan att han gick rakt över oss trots att han hade bett om en öppen dialog.
Eftersom vi lyckades formulera oss så bra så drog han faktiskt tillbaka regeln och sheesha röks återigen fritt. Nej, men röker inte droger i vattenpipan. Oftast inte, en del gör det och det var anledning till att den blev indragen från första början.
Torsdag.
Sista dagen i ABC-grupperna. Jag hade Pune orientation. Det var mitt första riktiga möte med det kaotiska, blandade, stinkande, färgstarkta, påträngande, stora, befolkade Indien.
Jag åkte med timida Tomoko och Anna som är en andraåring och min buddy, som skulle slussa in mig i MUWCI. Hon är treliv men lite distanserad. Hon tog oss til de ställen som man oftast åker till när man är i Poona (det är så det uttalas).
Bussen skramlade fram genom landbyggd och en stad utan namn innan vi åkte in i Pune. Nämde jag att det inte finns några trafikregler eller säkerhetsbälten?
Okej, så vi kom dit. Man blir verkligen stirrad på. Helt utstirrad. Det kan inte släppa en med blicken. Alla försäljare ropar "Yes, madam!" när man går förbi. En man med ena benet bakom nacken kom åkande på en vagn bakom oss för att at tigga. Vi åkte till fruktmarknaden Shivadji. Frågade efter priset - 100 rupees. Dela med fem eller sex så har du priset i svenska kronor. Men Anna som har erfarenheten med sig skakade bara på huvudet. I nästa marknadsstånd kostade de 15 rupees styck.
Vi åkte rickshaw mellan stadsdelarna. Väldigt billigt och ett kaljedoskop av Indien. De flesta förare kan varken läsa eller tolka en karta, säger man inte en plats som r väldigt vanlig kan man hamna var som helst. Och ät du vit försöker de alltid lura dig med fem gånger så höga priser.
Vi besökte en liten och med indiska mått mätt svindyr mataffär (för att allt är samlat) och en fairtrade shop där jag köpte en vacker pingla som hänger på min gardinlina(som avgräsar mitt hörn av rummet) nu.
Sedan gick vi in på ett café och drack milkshake, men det kallades thickshake. Jag tog jordgubbssmak oh efter värmn och dammet var det bland det godaste jag har druckit.
Trafiken är verkligen kaotisk och ändå, på något sätt, blir man inte påkörd. I Sverige skulle jag aldrig försökt gå över en så hårt trafikerad väg med tutorna tjutande överallt.
Så åkte vi hem.
Nu måste jag beskriva hur mina skolämnen fungerar. Jag har sex ämnen (Man kan ta ett sjunde och extrakurser). En från varje ämnesgrupp, men man kan välja bort Arts och ta ett extra ur en annan grupp.
Grupperna är:
1. Modersspråk eller bäta språk
2. Extra språk
3. Naturvetenskapliga ämnen
4. Samhällsvetenskpliga ämen
5. Matematik
6. Arts
Utöver det har man Theory of Knowledge (TOK) och Extended Essay (EE) som båda måste genomföras för att få ett IB-diplom. Men det finns mer...!
Vi har CAS - Creation, Action, Service. Creation kan vara allt från att delta i en diskussionsgrupp till att spela i ett band. Action är idrott. Service är att hjälpa till.
Det här är vad alla som gör IB har.
Men vi på MUWCI har ännu mer. Vi har CI vilket står för Community Interaction och är anledningen till att jag är här. Det är att hjälpa till utanför campus och skolan, att gå ut i samhället.
Jag har även "This is India" om Indiens kultur och liv och "Global Affairs" med nyheter från hela världen och diskussioner kring dessa. Nu startar dessutom snart Akshara, då barn och ungdomar kommer hit till oss istället för att vi åker till dem.
Sedan finns det alltid en million andra saker att göra.
Varför förklarade jag allt det här? Jo, vi hade nämligen samma eftermiddag en utsällnign av alla olika CI:s som man kunda ta och anmälan till dessa. Jag skrev upp mig på Active English där man undervisar mellanstadieelever i grunderna i engelska; Mother Theresas Home för att umgås, bry sig om, prata och leka med mentalt handikappade kvinnor i alla åldrar; Art for Kids där man ör kreativ och ritar och målar fritt; Community Developement där man får hjälpa till diverse projekt som att bygga toaletter, eneregieffektive spisar, introducera bättre grödor, allt möjligt OCH Paud Child Home med föräldralösa barn som man bara leker med.
Jag har inte provat alla, men jag har gjort Mother Theresa, Active English och Paud Child Home. Mother Theresa gjorde jag på min andra resa till Pune som jag snart ska berätta mer om. Active English var stökigt och jobbigt, barnen var skrikiga ch ille inte samrabeta och Paud Child Home var mysigt och gav en känsla av att vara på rätt ställa direkt.
Vi åt middag och sedan hade vi en utställning på alla CAS man kan göra. Några jag fastnade för var Self Defence, Religion Discussion, Gender and Sexuality, Dukaan (elevdrivet café)... det finns så mycket att göra, ni skulle inte tro mig.
Låt oss äntligen fortsätta till nästa dag.
Fredag.
Dagen för vandringar i området. Ta på bra skor och ta med vattenflaska. Jag tog på mig mina gåskor, det enda par som inte var sandaler, men hade ingen vattenflaska. Oops.
På vägen upp för berget förstod jag precis hur dålig kondition jag har. Vi skulle över berget till andra sidan, till en liten by och sedan tillbaka igen. Monsunen som hade varit ganska snäll hitills valde den här dagen för att ösa ur sig allt samlat vatten. Vi åkta som på bananskal ner för berget på andra sidan. Hela turen skulle ta fyra timmar men den tog sex. Tre timmar hade gått när vi nådde byn. Vi var väldigt glada över indisk gästfrikhet och varmt chai!
Så skulle vi tillbaka igen. Ledaren visste en bättre väg tillbaka. Trodde han. Det är lustigt hur man kan gläda sig åt små saker i livet, som att kunna gå upprätt. Vid ett tillfälle kravöade alla i ledet på alla fyra under ett taggbuskage upp för en lerig bergbrant flera hundra meter. Vi jublade på toppen.
När vi kom tillbaka fick jag veta att pappa var tillbaka. han sulle ju besöka mig innan han åkte tillbaka till Sverige. han hade en held del historier att berätta, men de är hans egna.
Jag hade inte mycket tid att pausa, förstaåringarnas tradtionalle show skulle planeras. Khristian var vår hjälta och lyckades samordna hela årsgruppen, utan honom hade det aldrig fungerat. Tack Khristian!
Jag bestämde mig för att vara med i ett komedinslag, men hoppade av. Det var alldeles för stötande. De drev med allt och alla på ett mycket respektlöst sätt.
Lite senare var det loppmarknad och jag plockade upp allt möjligt som våra företrädare hade lämnat efter sig, det var bara att ta helt gratis. Fick en fin tvättpåse, överkast, fulkläder för festivaler och måleri och en del annat
Lördag.
Varje lördag går en buss till Pune för shoppingbehov. Jag åkte in fr min lista var ganska lång. Tyvärr kom jag på att det var mer som behövde köpas och jag hittar inte så bra än, så jag fick inte mycket gjort. Glömde dricka ocg blev helt slut.
Den kvällen var förstaåringarnas föreställning. Den blev otroligt bra, och.. wow. Hoppas någon spelade in.
När komedin började blev den helt utbuad, ryktet hade spridit sig att den var ful. Och det var den verkligen. De hann bara spela upp några minuter innan de var tvugna att gå ner från scenen.
Andraåringarna hade fått BDSM som dres code och imponerade med sin livliga fantasi.
Söndag.
Sista dagen i Orientation week.
Jag väcktes av ett larm på morgonen. Det var "emergency situation" och vi skulle samlas på basketbollsplanen. Av någon anledning är jag rädd för mycket men något faktiskt händer tänker jag kristallklart. Jag tänkte snabbt kläderna på, regnjacka om vi ska stanna ute länga, mjuka skor, varm tröja. Och så var jag ute genom dörren precis när min andraåring började skrika om att " get your lazy asses out of bed you mother****ers!" Det var då jag fattade att det bara var övning. Jag slappnade av lite och fortsatte mot basketbollplanen.
Men när jag kom dit färstod jag att jag hade misstagit mig. Det var inte övning, det var Silly mud games.
Solen hade inte gått upp och de slängde hunkar med iskallt vatten över oss, tvingade oss att göra armhävningar och springa i cirklar innan de slängde oss i leran. Kanske hade det varit roligt om jag inte hade haft en pyjamaströja med tendens att trilla av på mej, min favoritkjol, bästa tofflor och dyra regnjacka helt nedsmutsade. Skorna föll av och jag har inte hittat dem än.
Så tog det äntligen slut. Vi gick tillbaka och efter att ha slängt mina kläder i en lerig hög tog jag en snabb iskall dusch (varmvattnet slut) och kröp ned i sängen igen. Jag sov som en stock och vaknade lagom till brunch som vi hade i wadan. Jsg var plötligt på bättre humör. Nystekta omeletter, gröt, amerikanska pannkakor och vattenmelon gör susen med humöret. Ändå var jag fortfarande lite kall.
På kvällen hade andraåringarna sin show. Den var väldigt imponerande och vi klädde ut oss till teletubbies!
Det var sista dagen!
På måndagen började lektionerna - men det är en helt annan historia.
Apan flyttar in
Redan nar vi kom hit (ursakta att jag inte har a, a och o. Jag skriver pa skolans dator.) blev vi varnade for att det under vinterhalvaret bodde en apa i wada tre. Han har blivit driven ivag fran sin flock och ar ganska aggressiv. Nu ar han har. Han bor pa taken och i tradet utanfor mitt hus. Han ar stor, ungefar en meter nar han halvsitter.
Sakerhetsvakterna varnar oss for att inte le, det ar provokativt. De smaller smallare overallt for att skramma bort honom. Jag hoppas verkligen det funkar.
Vi blir stoppade med information varje dag och jag langtar efter att fa dekorera mitt rum - jag ska mala om det!
Haller pa att valja amnen, men det kommer nog andras hit och dit en del, sa jag uppdaterar er om det senare.
Har mycket fritid och laser "New Moon" av Stephaie Meyer for att fordriva tiden. Engelskan flyter pa bra, men det ar irriterande nar man snubblar over sina egna ord nar man har for brattom.
Solen kommer fram mer varje dag medan den forsvinner for er stackare. Det ar underbart!
Idag sag jag en giftig tusenfoting, man ska vara riktigt forsiktig med dem. Den har var kanske 13 cm men de kan bli lite over tjugo. En gang vaknade en tjej med en i ansiktet. Brrr!
Japp, djuren ar overallt (biologisk mangfald) men jag har inte sett nagra ormar. Daremot en groda i toaletten dar den verkar trivas ganska bra.
Tangenterna sitter pa fel stallen, maste leta efter dem ibland!
Min dator ar alltsa sonder. Eller tja, den fungerar, men batteriet gar inte att ladda, den tar inte emot strom fran eluttaget. Det ar konsekvenserna av att jag satte i den och fick en elstot. Av datorn, inte kontakten. Datorn. Jag var skraj efter det, vagede inte pilla pa den pa nagra timmar.
Sakerhetsvakterna varnar oss for att inte le, det ar provokativt. De smaller smallare overallt for att skramma bort honom. Jag hoppas verkligen det funkar.
Vi blir stoppade med information varje dag och jag langtar efter att fa dekorera mitt rum - jag ska mala om det!
Haller pa att valja amnen, men det kommer nog andras hit och dit en del, sa jag uppdaterar er om det senare.
Har mycket fritid och laser "New Moon" av Stephaie Meyer for att fordriva tiden. Engelskan flyter pa bra, men det ar irriterande nar man snubblar over sina egna ord nar man har for brattom.
Solen kommer fram mer varje dag medan den forsvinner for er stackare. Det ar underbart!
Idag sag jag en giftig tusenfoting, man ska vara riktigt forsiktig med dem. Den har var kanske 13 cm men de kan bli lite over tjugo. En gang vaknade en tjej med en i ansiktet. Brrr!
Japp, djuren ar overallt (biologisk mangfald) men jag har inte sett nagra ormar. Daremot en groda i toaletten dar den verkar trivas ganska bra.
Tangenterna sitter pa fel stallen, maste leta efter dem ibland!
Min dator ar alltsa sonder. Eller tja, den fungerar, men batteriet gar inte att ladda, den tar inte emot strom fran eluttaget. Det ar konsekvenserna av att jag satte i den och fick en elstot. Av datorn, inte kontakten. Datorn. Jag var skraj efter det, vagede inte pilla pa den pa nagra timmar.
