Indisk byråkrati och andra små saker
En dag åkte vi till FRO - Foreigner Registration office. Femtio personer lämnade campus 8.30 och vi kom hem halv fem. De som åkte dagen innan hölls kvar i 12 timmar.
Slutsats: Korruption tar tid.
Vi blev frågade konstiga frågor: "What are you doing here?"
"I'm studying at Mahindra College."
"Studying. Are you teacher or student?"
***
"Algeria. You have terrorism?"
"Yes, a bit"
"You support al-Qaida?"
***
"Ah, Chzechoslovakia (finns inte längre!). How are your relations with Bosnia?"
***
"How many wants to work in India?"
Ungefär hälften räcker upp handen, mest för att tillfredställa hans nationsstolthet.
"Ha (Ja). What do you want to do?"
"Me? I want to be doctor."
"You won't get in to the programme."
***
En dag vaknade jag av att min rumskamrat sticker in huvudet hos mig och säger "Did somebody say fire?" Jag gick upp för att kolla, det luktade lite rök, men kunde inte se något. Så knastrede det bakom mig. En elledning var i ljusan låga - i badrummet! Det knastrade och blixtrade som ett av de jättelika tomtblossen man kan köpa på jul. Nazia hade sprungit och hämtat vakten. Den idioten gick dit och tänkte dra ur kontakten, kanske visste han inte så mycket om elektricitet. Jag stoppade honom och bad honom slå av huvudströmmen istället. Jag gick till mina lektioner och när jag kom hem var det bara en sotfläck på väggen kvar som bevis.
Solen stekte i en vecka innan monsunen kom tillbaka med fördubblad kraft. Våta fläckar syntes i takputsen och gårdsplanen svämmade över. Att vara ute i regnet i sju sekunder var nog för att bli genomblöt enda in till huden.
Caf serverade "Hongkong Noodals" och "Rice with pees" och "Coffee out of sugar".
Gick till reprographics för att få papper. Man kan göra det över en liten lucka, men jag gick in kontoret. Nej, nej, gå till luckan. Okej. Jag gick ut och runt huset för att gå upp till luckan. Då fick jag köpa papper.
Åkte ned i byn. Såg en man med sina bufflar och ett rosa får i ett koppel.
Jag kommer i tid till möten, men det gör ingen annan. Fem minuter är tio, tre dagar är en skräck, det kan vara allt från en vecka till en och en halv månad.
Visste ni att man kan trycka in sex personer på ett säte för två i en rickshaw så länge man undviker korsningarna där polisen står?
Men nu vill jag veta:
Vad vet ni om Indien? Och vad vill ni veta? Jag har redan vant mig, så jag vet inte vad som är värt att berätta och inte. För mig är det inte konstigt längre med alla de där små sakerna, så jag ser dem knappt. Men om ni frågar hur det ser ut när jag tittar ut genom mitt fönster eller vad vi gör på fredagkvällarna, så berättar jag gärna!
Kommentera! Det gör mig så glad!
Skulle det vara säkert att gå ute på stan nattetid?
Vilka fördomar mot svenskar har du stött på hittills?
Har ni fått instruktioner i hur ni hanterar en situation då en tiger skulle komma in på skolområdet? (Underbart udda fråga, det kanske inte ens finns några tigrar hos dig...)
Hi Stina!
Do you see a curious mix of developed and developing world side by side? The Stone age and the Internet age so to speak. Can you describe it (Gärna på Svenska)?
Are Indians politically aware, either of their local, or global politics? What are their attitudes to the rest of the world? Is stongly held nationalism common, or does the subject even come up?
Looking forward to hearing everything IN PERSON on your return. We will have peppar kakor and similar goodies to tempt you:-)
Regards,
Brian.
Hej Stinafina!
Du skriver sådana roliga och intressanta bloggar. (Det heter vål så? Hjälp en gammal farmor.)Vilka äventyr du är med om. Jag blev så glad när jag hörde att du komer hem till Jul. Det skall verkligen bli roligt att få träffa dig öga mot öga så att säga.I lördags kom Din familj hit. Mamma och pappa skulle på 50-årskalas. Pappa åkte hem på natten, men mamma, Rufus och Teo stannade här. De låg alla i farfars arbetsrum och Rufus invigde den nya liggfåtöljen. Vi har nämligen möblerat om, tagit ut min säng ur sängkammaren, flyttat in en hel bokhyllesektion dit från arbetsrummet Det blev luftigt och fint. Men så mycket jobb med böckerna!! Vi sorterade bort massvis - och ändå har vi så många kvar. Jag förstår det inte.
Natten till lördagen kände jag att jag höll på att bli sjuk, men dom vågade komma i alla fall. Men det jag fick var svininfluensa. Jag kallar den grissjukan för den är ite värd att kallas influensa. Jag vet att det måste vara det för jag tog en spruta mot den vanliga influensan för tre veckor sedan. Jag är bättre nu, men inte bra. Vill helst ligga. Jag ligger och lyssnar på radio eller musik och läser lite grann, men orkar inte så mycket.
Ute i trädgården har vi fått ovälkomna gäster - råttor! En gång var det fem stycken på samma gång. De har myckst päls så de är inte lika äckliga som de stora skabbiga, men ändå----Nu har farfar satt igång stora råttutplåningskampanjen med både fällor och gift. Vi får se hur det går. Vi vill ju så gärna forsätta att mata småfåglarna.
Vi tänker på dig ständigt och ber att allt skall gå väl för dig och vi gläder oss åt att få träffa dig.
Stor kram från farmor - och farfar hälsar naturligtvis också. (Han lagar mat just nu. Jag tror inte det blir svensk hona.)
Jag vill veta hur det ser ut på kvällarna när ni sitter och äter nudlar. Samt hur maten ser ut en vanlig middag och en söndagsfrukost.
