Kurri

De senaste två dagarna har vi haft besök av en orm två gånger, en skorpion på tröskeln och en svartråtta som bet min rumskamrat. Dörren hålls från och med nu alltid stängd.

Ormen är under papperskorgen, på väg att bli bli borttagen. Jag kunde inte få en bild av den fri utan att riskera att bli biten.

 

...det är en ganska lustig historia faktiskt.
Jag och Marte hade varit i Pune och handlat och åkte hem med pendelbussen som lokalbefolkingen tar. Den är väldigt skramlig, men det var trevligt, började prata så gott det gick med någon från grannsamhället Pirangut. Vi gick av bussen i Paud och tänkte ta en rickshaw eller en jeep upp till skolan. Så vi började gå mot korsningen när marken plötsligt försvann under mig. Jag föll ner i ett stort hål vid sidan av vägen och tappade andan fullständigt. Var tvungen att koncentrera mig på varje andetag för att inte svimma. Jag blev upphissad och försäkrade dem om att jag var okej och vi fortsatte långsamt nedåt gatan till en resaurang dit folk från skolan åker på fredagar, de har en jeep att åka hem i.
Sedan släppte bedövningen och det gjorde så ont! Det kändes som en kniv i axeln och revbenen nedanför, jag kunde inte prata. Det blev svårt att andas igen, varje andetag gjorde det värre. Vi fick tag i en jeep och åkte upp till skolan, vägarna är ojämna och jag kramade nästan sönder Martes hand när det guppade ibland. Det gick i vågor och vi kom från till skolan och med centre. Doktorn var inte där men sköterksan gav mig is på mitt svullna ben och en injektion med smärtstillande. Ett tag skrek jag, men det blev bättre. Kunde inte andas när jag låg ned.
Jag somnade till slut och idag värker det mest. Känns som växtvärk när jag andas djupt och är stel som som en gammal gumma. Jag slipper åtminstone göra mitt matteprov.

Jag glömde beräta om en sak som hände här under den första veckan. Som ni vet finns det många religiösa festivaler i Indien. En av dem är Ganesh Chatruti, när man firar Ganesh, den berömda elefanthövdade guden. Han är guden över lycka och problemfrihet.
Så en avbild av guden åkte ned hela vägen från skolan till en av byarna. Det tog en och en halv timme eftersom traktorn kröp fram i fem kilometer i timmen - när den alls rörde sig. Luften fylldes av rosa färgpulver, mina kläder, mitt hår och min rektor var precis lika rosa.
Indierna dansade hela tiden framför traktorn till indisk partymusik, varför deras trummhinnor inte sprängdes vet jag inte.
Så nådde vui byn, där det hade sin egen idol (avbild) och slog på de tradtionella trummorna så att templet darrade. Jag kände det ända in i ryggmärgen.
De flesta dansade sig galna, elever och indier, men jag deltog inte eftersom jag hade shorts och linne på mig och inte kände mig särskilt bekväm. Det är väldigt kulturellt okänsligt att kläsig så när de flesta kvinnor är insevepta i heltäckande saris.
Sedan bars idolerna ned till floden där både de och människor sländes i. Så var det över. Vi bjöds på kokosnöt, men åt inte eftersom det vi inte hade någon resistans mot bakteriakulturen här än.
Upp till skolan var det fyra kilometer och ingen var särskilt pigg på att gå så vi kastade oss på trakorn i farten (den gick snabbare nu). Jag satt på den yttersta kanten och jag lovar att hade det kommit en sten på vägen så hade jag trillat av, så full var trakorn. Vi klängde på sidorna, på taket, på flaket. Jag överlevde!

Jag vet att det inte verkar riktigt klokt att jag inte skriver om min skolstart förren nu, men det är inte förren nu som min dator fungerar och datorsalen (som kallas IT-center) ligger på andra sidan campus vilket är alldeles för långt när man har så mycet saker att göra.
Jag har inte suttit vid facebook eller surfat runt på internet på 40 dagar.
Till skolstarten:
Vi fick våra scheman och jag fattade ingenting alls. Va? Jag måste nästan scanna det och se om ni är smarta nog att klura ut hur man använder det. Vid det här laget är jag såklart van vid det.
Så grejen är att vi inte har veckoschema. Vi har sju dagar. Det betyder inte att jag lektioner på helgen (men jag pluggar ändå), eller tja ibland, men inte så ofta. Vi har bara 5/7 av vårt schema varje vecka.
Min första skoldag var dag 4. Jag började med Visual Arts. Vi introducerades  till sketchbok, pennor och en lärare som har det lustiga namnet Nandu. Okej, jag visste att jag inte var bra på att rita, men det här tar priset, mina kluddar såg ut som en treårings jämfört med en del av mina klasskamraters.
Vilken utmärkt start på dagen. Sedan matte. Min familj vet att jag har problem med matte. Jag är inte direkt dålig på det, men jag tror att jag är det. Och när jag tror det sätter sig en spärr som får siffror na att flyta ihop.
Det var precis vad som hände. Sedan hade jag biologi. Det är jag bra på. Trodde jag. Ha! Hade jag inte gått NV och haft ett år med kemi hade jag inte fattat något alls. och vår lärare var väldigt intresserad av att analysera vad vetenskap är. Är det sanning? Eller en teori?
Och sedan hade jag mitt "double-block", vilket betyder att man har en lektion som är dubbelt så lång med en paus i mitten när alla går och äter mellanmål i Caf.
Gissa vad jag hade? Matte.
Allt som allt, jag kände för att gråta efter min första dag. Det var inte sista gången.
Min andra dag (men dag 5) var mycket bättre. Jag hade sovmorgon, sedan hade jag engelska vilket jag äger i och Phil - filosofi. Filosofi är väldigt intresseant. Jag kan ifrågasätta allt och inget är säkert.
Sedan hade jag en lååång rast för jag hade inte "double-block". Efter det hade jag matte och min dag var över klockan 12.50. Jag bytte matteklass från att göra motsvarande kurs A,B,C i ett år till att göra dem över två år. Sebare har jag bytt tilbaka IGEN, men det är en annan historia.Min
Onsdag, dag 7, kände jag mig... hängig. Jag ignorerade det tills jagh nästan somnade i This is India. Då gick jag till "skolsköterskan". Här har vi en doktor och två sköterksor och en sal där du bor när du blir sjuk. Jag bodde där i tre dagar, så min första skolvecka var över när det släppte ut mig igen.
HELG! Jag hängde i min wada, åt två påsar micropopcorn, Dukaan (studentshoppen) öppnade. Jag läste ut Twilightserien som jag började en vecka tidigare och på lördagen hade vi House dinner.
Det betyder att alla som bor i mitt hus träffas och lagar mat tillsammans, pratar och har det fruktansvärt mysigt på vår uteplats. Jag improviserade kanelbullar, fick använda en glasburk som kavel.
Vårat hus gillar att laga mat. Hela bordet dignade med rätter från Indien och väst.