Kurri

Vi stod på perrongen och snart skulle tåget komma. Det betyder att jag inte skulle se min mamma och lillebröder på nio månader (låter bättre än ett år). Jag försökte att känna efter men tankarna liksom bara blockeras. Vi sa hej då som om jag bara skulle iväg i en vecka, inget dramatiskt och det kändes bra. Tåget kom och jag och pappa baxade upp våra väskor och luckades blockera gången för de andra passagerarna. Tåget började rulle och vi vinkade från tåget så länge vi såg dem. Rufus sprang efter en bra bit innan tåget blev för snabbt för hans långa ben. Jag kände mig lite halvt förlamad men det gick över snabbt och ersattes direkt av uppspelthet och förväntan. När tio minter hade gått var vi i Skövde. Eller oj då, det hade gått 40 minuter. Men vad X200 går snabbt! Tankarna rör sig så fort jag hinner bara glimta olika idéer innan de åker iväg igen och försvinner. Nu är vi i Hallestad. Nu svischar allt förbi. Mungiporna åker upp hela tiden och jag vill gå omkring och prata hela tiden. Så förväntansfull.