Mahindra United World College of India

Jag fick mitt eget hörn i ett riktigt luftigt och ljust rum med högt till tak. Ett par draperier och klädskåpen avskärmar mig från de andra.
Det är väldigt exotiskt här och campus är som en labyrint, det tar lite tid innan man hittar ordentligt. Här växer palmer och träd som ser ut som flaskor och alldeles nyss såg jag ett kakaoträd med stora frukter! Det är fåglar och färgranna fjärilar överrallt och allt är grönt.
Det strövar omkring två hundar och flera katter som tydligen hörde till den gamla rektorn som inte kunde ta med sig dem när han flyttade förra året. Ingen aning om vem som matar dem. En katt trivs i matsalen (Café) och kallas Caf-cat.
Jag sov största delen av dagen men väcktes klockan åtta av att ett par vildhundar slogs om matrester precis utan för min öppna dörr. Nazia blev skraj så vi stängde dörren fort.
På kvällen sätter syrsorna igång och det känns som om man är i regnskogen, de låter mycket och är överallt. En del av dem för man faktiskt ont i öronen av om man går för nära.
Bakom Caf har personalen en liten helgedom där de har satt upp en staty av Ganesh, fullt med lampor och musik som spelas högt såklart.
I går satt jag vid Arts House med fantastisk utsikt över dalen och hörde trummande från en av byarna nedanför.
På kvällen när jag gick och lade mig hörde jag en fågel som redan är min favorit. Det låter som om den klapprar med näbben och svarar sig själv. Så här:
Clap.
Clap.
Clap-clap.
Clap-Clap.
Clap-Clap-Clap.
Clap-Clap-Clap.
Clap-Clap-Clap-Clap.
Clap-Clap-Clap-Clap.
Clap-Clap-Clap-Clap-Clap.
Clap-Clap-Clap-Clap-Clap.
Clap-Clap-Clap-Clap-Clap-Clap.
Clap-Clap-Clap-Clap-Clap-Clap.
Clap-Clap-Clap-Clap-Clap-Clap-Clap.
Clap-Clap-Clap-Clap-Clap-Clap-Clap.
Den fortsatte enda till elva Clap och sedan började den om.

Man vänjer sig väldigt fort vid att prata engelska. Vissa ord saknas ibland men oftast går det väldigt lätt.
Luften här är lite tunnare än jag är van vid på grund av höjden, så jag blir lätt trött.
Maten är indisk och stark och inte helt fantastisk men okej. Jag kan inte äta så mycket än och undviker kryddorna för min mage vill inte veta av dem.
Allt som allt: jag känner mig redan hemma här och jag trivs!


Fråga, fråga, fråga allt ni vill veta så ska jag svara allt jag kan!
Nu kommer snart fotona!

Kommentarer
Postat av: Helen Larsson

Jättekul att läsa om din resa.

2009-08-29 @ 20:55:14
Postat av: Mamma Lillemor

Men stina!!!!

Så härligt!!!!!!!!!!

Resten mailar jag

2009-08-30 @ 23:16:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0