Flyget från Istanbul till Mumbai

På flygstation fanns långa rullband i hela raka korridorer för trötta resenärers fötter. Roligt och fånigt men en del gillar dem säkert. Vi försökte köpa godis men det var rätt svårt. Till slut köpte jag en Bounty för motsvarande 39 kr!
Den var god att ha när vi väntade. Vi väntade mycket. Och sedan ännu mer för... gissa... flyget var försenat. Sedan kom det till en annan gate så vi gick dit och väntade istället. Tittade på när städpatrullen gick in och ut och hur de lastade på vår middag. I vänttsalen var det plötsligt massa Indier. Kvinnorna var i saris. Det var trevligt att iaktta dem lite försiktigt.
Sedan kom jag på hur fruktansvärt dyrt det måste vara för en Indier att resa. Pappa räknade ut att en familjemåltid på McDonalds för dem utomlands för en familj skulle gå av på vad som för oss skulle vara 2000 kr. De här Indierna var riktigt rika. Plötsligt kändes de snobbiga.
Vi fick gå på planet, som såg mycket trevligare ut än det förra. Planet var stort men blev inte ens halvfullt. Jag tänkte på de enorma koldioxidutsläppen. Vi fick säkerhetsinstruktionerna igen.
Sedan visade de info om flygresan, olika bilder från GPS:en, höjd över havet, hastighet på marken, tid, avstånd rest, avstånd kvar... det mesta stod på noll eftersom vi forfarande var på marken.
Vi lyfte och de visade en dålig grekisk film. Vi fick välja mat från en meny och jag tog indiskt men det var svårt att få ner. Vi fick macka och te också. Jag drack tomatjuice en gång. Det var som att dricka krossade tomater!
Det var en paus mellan filmen och nästa helt fruktansvärt dåliga film, som var indisk, när vi fick lite mer info.
Mot slutet tog jag lite av faktan och skrev ned.
Vi var på 11277 mter över havet, temperaturen var -45 grader C. Vi färdades i 855 km/h på markytan.
Jag såg solnedgången, som var snabb, från planet.
Sedan satt jag och ntittade på stjärnorna och de upplysta styäderna nedanför. De lyste som spindelnät med dagg i på morgonen eller som nervknutar som breder ut sig och kopplar i nästa knut. En väg låg som ett pärlband och en stad lyste upp havskanten med ett vackert sken.
Det var svårt att sova, trots att jag var trött.
Resan närmade sig sex timmar och 500 mil när vi flög in över Mumbai.

Kommentarer
Postat av: Mamma Lillemor

Häftigt detta med att se indier ...Jag kände oh så sött först men sanningen kanske är att de som kan resa ut är svinrika i Indien...

Men vi då... ojojoj exakt hur rika är vi... men jämfört med mina grannar är jag låginkomsttagare...(men kommer kanske börja dela med mig på ett annat sätt efter din resa?)

2009-08-30 @ 23:30:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0