Kurri

Bombay lyser och blinkar under oss och sträcker sig till horisonten. På 1000 meters höjd är det 20 grader varmt.
Så fort vi går av planet slår en vägg av fukt och värme emot oss. Klockan är fyra på natten i Bombay och halv tolv hemma hos er.
Vi går och går genom den enorma flygplatsen. Sedan kommer en rulltrappa. Vi rullar rakt in i ryggen på en folkhop, mest indier, nedanför trappan. Folk rullar in i oss bakifrån innan rulltrappan äntligen stoppas. Vi får fylla i svar om H1N1 och jag är förkyld men ljuger och säger att jag inte har snuva, då skulle jag säkert bli stoppad.
Det luktar vad jag nu känner igen som Indiendoften under monsunen. Jord, vatten, avgaser och smuts. Jag trodde att det kanske skulle bli lite svalare utanför, men icke - det är ännu varmare och ännu fuktigare. Och vår vita hud gör att vi blir uttittade.
Jag har glömt berätta det för er: skolan erbjöd sig att komma och hämta oss i Mumbai med några representanter och vi tog erbjudandet. Så nu letade vi efter skylten. Jag hittade den ganska snabbt. Eftersom det inte finns någon annan svensk på skolan så kom det en norsk kille och en finsk tjej och plockade upp oss. Vi tog oss bort till en jeep som en Indier körde. Han pratade inte mycket. Inget faktiskt.
Men norderna var riktigt trevliga. Vi pratade medan bilen var tvunga att stanna i en kontroll i nästan kvart för att (och de är inte mina ord) "Some indians that wants to feel important".
Vi hade inga bälten. Sedan gav vi oss ut i Mumbai.
Jag vet inte hur jag ska beskriva det, det är rätt svårt. Väldigt svårt.
Vi åkte på huvudgatan från flygplatsen. Folk gick på sidorna, det var plåtskjul vid vägkanten, hundar sprang över gatan hela tiden. Huvudgatan var platta kullerstenar och asfalt blandat, ibland med större eller mindre hål mitt i gatan. Vi hade kuddar i bilen, för resan tar fyra timmar. Det finns en typ av lastbil som alla verkar köra som inte kör moped. Det var inte många personbilar. Det finns inga trafikregler, förutom att man kör på den sida staketet som man är och tutar om man vill förbi ett långasammare fordon.
Bak på lastbilarna står det nästan alltid "Horn OK Please" och det är vad man gör. Man tutar och kör, även när det inte går att köra. En lastbil hade ingen baksida och var full med jutesäckar. Precis på kanten låg en pojke och sov ovanpå säckarna.
Allt som oftast kom det hög musik från ställen med massa ljus, tydligen var det Ganeshfestivalen när man firar den hinduiska guden Ganesh. Ni vet, han med elefanthuvudet.
Det var mitt i natten och mycket trafik. Jag undrar hur vägarna är på dagen... Det var mest män ute på gatorna förutom när jag såg kvinnor i riktigt färgglada och glittrande saris som stod vid lastbilsplatserna där jag såg en av dem klättra in i en lastbil.
När vi kom ut ur Mumbai började reklamskyltarna dyka upp. De var inte de du är van vid utan höga som femvåningshus och dubbelt så breda och tog upp stora delar av landskapet.
Landskapet! När solen började gå upp ljusnade det, det var mer folk på vid vägen och mer bilar. Landskapet var otroligt dramatiskt. Allting var GRÖNT av monsunen och bergen reste sig vackert ur slätten som pucklar.
Vi körde vid ett tillfälle runt en dal där vattenfall föll från kanterna. Ni vet Vattnadal i Sagan om Ringen? Precis så vackert var det!

Så kom vi fram till Paud, byn som ligger bredvid skolan. Små gator vindlade sig upp till Campus där det var en säkerhetskontroll innan vi körde in.
Känslan jag kommer ihåg är trötthet och nervositet. Det fanns inga vuxna som kom och tog hand om en, utan jag blev ledd runt campus lite och till mitt rum. Jag packade upp, fixade med att registrera mig, blev överfallen av andraåringar och fick höra namn tills huvudet simmade.
Jag träffade mina rumskamrater Xinyue (Shinjue) och Nazia (som Nadja fast med Z). Jag gav dem polkagrisar och de hade köpt presenter till mig, en kinesisk liten... sak och en indisk ask.