Hjältar
http://www.dn.se/blogg/haitibloggen/2010/02/05/hjaltar-gor-inte-sa-6057
En artikel i DN (som jag nu har börjat läsa någorlunda regelbundet), eller ja, det är ett blogginlägg från Haitibloggen av Monika Oswaldsson som är psykolog för läkare utan gränser i Haiti.
Hon skriver om hur hon inte räcker till, hur händer sträcks ut överallt.
Jag känner igen mig. Barnen som sitter på trottoaren, kvinnan utan arm utanför mataffären, den blinde mannen som står bredvid skoputsaren, barnet som springer i bara en t-shirt, barfota, nedför ett berg av skräp med krossade glasflaskor in Punes slum. Det är så många händer. Vart jag än vänder mig så finns de där, även de som inte sträcks ut. Jag åker till Mumbai och de sitter längs vägen. Jag åker tåg och de skrubbar golvet under mina fötter för några rupees. Jag ser en blind flicka som haltar och vet att antingen är väldigt bra på att spela, att hon föddes blind och blev utstött eller att någon hällde syra i hennes ögon för att hon skulle få mer när hon tigger.
Det är ganska hårt att inse att det inte kommer bli jag som kommer på hur vi ska rädda dem alla, att ingen antagligen kan komma med en lösning. Jag undrar om de alltid kommer sitta där?
En artikel i DN (som jag nu har börjat läsa någorlunda regelbundet), eller ja, det är ett blogginlägg från Haitibloggen av Monika Oswaldsson som är psykolog för läkare utan gränser i Haiti.
Hon skriver om hur hon inte räcker till, hur händer sträcks ut överallt.
Jag känner igen mig. Barnen som sitter på trottoaren, kvinnan utan arm utanför mataffären, den blinde mannen som står bredvid skoputsaren, barnet som springer i bara en t-shirt, barfota, nedför ett berg av skräp med krossade glasflaskor in Punes slum. Det är så många händer. Vart jag än vänder mig så finns de där, även de som inte sträcks ut. Jag åker till Mumbai och de sitter längs vägen. Jag åker tåg och de skrubbar golvet under mina fötter för några rupees. Jag ser en blind flicka som haltar och vet att antingen är väldigt bra på att spela, att hon föddes blind och blev utstött eller att någon hällde syra i hennes ögon för att hon skulle få mer när hon tigger.
Det är ganska hårt att inse att det inte kommer bli jag som kommer på hur vi ska rädda dem alla, att ingen antagligen kan komma med en lösning. Jag undrar om de alltid kommer sitta där?
Kommentarer
Trackback
